|
Hur man dör (och inte) i D&D4
Inskickat: 2008-02-05 15:48:38 |
Nu har man i en Dragon-artikel beskrivit hur man tänkt sig skador och död i D&D4.
Det blir inte, som många trott, en variant av Star Wars Saga Edition med sin tillståndsstege, utan en ganska traditionell D&D-lösning. Några skillnader:
* Noll livspoäng specialhanteras inte. Man räknas som döende på 0 lika väl som på -1.
* Nedre gränsen (mellan döende och död) flyttas vartefter man stiger i graderna. Man dör (av direkt skada) först vid -½ av sina totala livspoäng (dvs en krigare med 80 lp dör vid -40 lp).
* Om man gör en läkning på någon som är på minus, räknas läkningen alltid från 0 lp. Alltså även en läka lätta kan få liv i en döende krigare på -36 lp.
* Den största skillnaden, till sist, är att man inte bokför -1 lp per runda medan man ligger och blöder. Istället slår man en ren t20 i slutet av sitt drag i varje runda man ligger på minus:
1-9 Man blir sämre. Blir man sämre tre gånger, är man död (oberoende av lp).
10-19 Ingen förändring.
20 Man blir bättre och reser sig upp med 1/4 av sina totala livspoäng.
Skönt att slippa bokföringen (och metaspelandet) runt blödande rollfigurer. Sedan är det ju också bra att en höggradig krigare har lite mer avstånd mellan "står upp och strider" och "stendöd".
Notera även att monster (inklusive spelledarfigurer) stryker med på 0 lp om inte SL vill annat. Så en viktig boss kanske kan få överleva på -25 lp, om SL tycker att historien motverar det. Helt okej, tycker jag. Har alltid varit jobbigt med alla medvetslösa och döende orcher som dräller över överallt efter striden...
|
|
|
 |
|