Historia
Den nuvarande tideräkningen börjar med grundandet av staden Aquila på berget Patos. Vid den tiden låg havsytan nästan 200 meter lägre än idag och berget låg i mitten av ett vidsträckt slättland. Det som idag är Drakbukten var då endast ett innanhav, kallat Bitterhavet.
Inom 200 år hade stadens inflytande växt och den Aquilanska republiken hade bildats. Republiken härskade genom handel och härsmakt över allt land från Västerhavet i väster till Bitterhavet i öster, från tundran i norr till Drakryggen i söder.
År 365 AA (Anno Aquilanum) tog general Maximilian makten, antog titeln Dominius och utropade det Aquilanska imperiet. Den tusenåriga fred, Pax Aquilanum, som han utlovade fylles i själva verket av ett stort antal småkrig mellan imperiet och dess grannar, samt återkommande uppror i provinser som motsatte sig dominions makt.
Men på det stora hela varade imperiet intakt fram till den stora katastrofen år 1066 AA. Man vet ännu inte vad som orsakade den (en del säger att en portal till vattnets elementarplan öppnades på vid gavel av misstag), men resultatet var att haven plötsligt steg med närmare 200 meter. Västerhavet bröt in över landet och väldiga vågor sköljde ända bort till Järnbergen. När det värsta hade lagt sig hade Bitterhavet blivit den stora Drakbukten och imperiets hjärta, staden Aquila, låg nu ute på en ö.
Imperiet föll snabbt sönder när provinserna fick klara sig själva och även om Aquila har gjort flera försök att återupprätta sina besittningar på fastlandet, återstår egentligen bara språket av det jättelika riket (i dagligt tal kallat Allmänspråket).